Stockrosor

Stockros Alcea rosea (tidigare Althea rosea) är en gammaldags charmerande växt som drar blickarna till sig. Släktskapet med malvorna är tydlig. De flesta stockrosor får höga spiror med blommor, från 150 cm och högre, ibland upp till 3 meter! Det finns dock några sorters stockrosor som håller sig låga. Blommorna är stora, antingen enkla eller dubbla och plantan har hela tiden nya blommor på gång under en mycket lång tid. De finns i olika färger och nyanser i vitt, rosa, gult och rött.

Stockrosor kan odlas som ettårig, tvåårig eller kortlivad perenn. Om man vill att stockrosen ska blomma första året ska den sås tidigt, redan i februari-mars. Den blommar då senare på året än den skulle ha gjort om den såddes året innan. Om stockrosen fås att blomma första året hinner den inte bilda en bladrosett som kan övervintra.

Den tvååriga eller perenna stockrosen sås i maj-juni. Då bildar de en bladrosett som övervintrar och ger blommor nästkommande år. För att öka chanserna till övervintring för nästkommande år klipper man bort hela blomstängeln innan den blommat helt klart i slutet av säsongen. Om de inte överlever har de ändå förmodligen redan hunnit fröså sig så att de kan komma tillbaka som nya plantor. När du rensar på våren kan du ta vara på dem. Den fleråriga stockrosen Alcea rosea ficifolia är relativt härdig och kan leva vidare ganska länge. Ett typiskt kännetecken är de djupt flikiga bladen som påminner om fikonlöv.

Stockrosor trivs bäst i en jord som är näringsrik och väldränerad. Om jorden är för fuktig kan de ruttna, framförallt på vintern. Det bästa läget är soligt men viss skugga kan tolereras. Det är mycket effektfullt att plantera många stockrosor tillsammans, gärna mot en vägg, men de passar också bra i kombination med andra växter, t.ex. rosor, dagliljor och kungsljus.

Stockrosrost
Ett gissel som ofta drabbar stockrosor är stockrosrost. Det är en svampsjukdom som främst angriper bladen som får orange och gulaktiga fläckar. Om det är riktigt illa kan bladen vissna och blomningen hämmas. Något effektivt botemedel finns inte. Rosten kan förebyggas genom att man planterar stockrosorna på en öppen och luftig plats. En del gamla sorter kan också vara mer motståndskraftiga så de är värda att provas. Ibland kan de också vara så att andra generationen stockrosor blir friskare än den första om du sår av egna frön eller låter de gamla plantorna självså sig. Eftersom rosten övervintrar i bladrosetten kan en förebyggande åtgärd vara att klippa bort de allra första bladen på våren. Växtdelar som angrips senare på säsongen tas också bort och slängs i soporna eller bränns. Man kan också prova något svampmedel, men de som finns anses inte så effektiva. En del anser också att gödsling och vattning förebygger rosten men det är inte heller säkert.

Den gula perenna stockrosen brukar inte drabbas av stockrosrost.