Kaprifol

Kaprifol (Lonicera) är en klängväxt som främst förknippas med den underbara doften som framförallt märks under kvällen. Det finns dock kaprifoler som saknar doft. En kaprifol kan växa flera meter på en säsong och den klättrar genom att slingra sina skott runt allt den kan få tag i. Den gör sig bäst mot en tunnare spaljé eller liknande men kan också fungera som en marktäckare om man inte ger den något att slingra sig mot. Då kryper den iväg på marken i stället.

En kaprifol tål beskärning bra men det är inget som måste göras regelbundet. Den bästa tiden för att beskära kaprifol är på vårvintern eller våren. Då gallrar man ur äldre torra eller döda grenar. I vissa fall kan en nedskärning till 1 meters höjd av hela växten behöva göras.

Vildkaprifol

Kaprifol förökas genom att göra avläggare. Ett skott böjs ner mot marken och några blad tas bort där skottet förankras mot marken. Såra gärna skottet en aning vid stället som har jordkontakt. Toppen lämnas i fred. Så småningom kommer kaprifolen att bilda nya rötter där den har jordkontakt. Då kan den klippas loss från moderplantan och planteras på en ny plats.

Kaprifoler är ganska anspråkslösa men trivs bäst i halvskuggan i en jord som inte är alltför torr. Vid torka kan de lätt drabbas av mjöldagg som ser ut som en mjölig beläggning på bladen. Ett annat otyg som kaprifoler kan råka ut för är kaprifolfjädermott. Det är en liten fjäril som lägger sina ägg på kaprifolen och sedan äter larverna upp blommorna inifrån. Den är svår att bekämpa så det enklaste är att klippa bort drabbade delar och hoppas att växten blommar om senare på säsongen.