Akleja

Akleja (aquilegia), eller akvileja som den också kallas, är en blomma som det knappast går att ta fel på då den har en väldigt säregen form. Ingen annan blomma påminner om den. Blomman har normalt 5 kronblad med sporrar och ytterst fem foderblad.

En del aklejor, såsom exempelvis den dubbla 'Nora Barlow' saknar sporrar. Det finns också aklejor som är så tätt fyllda att de liknar hallon. De kallas för hallonaklejor. Sedan finns det aklejor som har väldigt långa gracila sporrar men också sådan som har tillplattade klematisliknande blommor.

Den vanligaste färgen på gammeldags akleja (aquilegia vulgaris) är blå/blåviolett men rosa och vitt förekommer också. Ibland är aklejorna tvåfärgade. Sorten 'William Guinness' har blommor i rödsvart och vitt. Helt gula aklejor finns också. De kallas för guldaklejor (Aquilegia chrysantha). Hos Aquilegia caerulea kan man också hitta sorter med gula blommor eller med gula inslag. Scharlakansaklejan är både gul och scharlakansröd. En sort som har så svarta blommor som de är möjligt är sotaklejan (Aquilegia atrata). Ytterligare en iögonfallande sort är grönaklejan (Aquilegia viridiflora) 'Chocolate Soldier' som är både limegrön och purpur/chokladfärgad.

Akleja
 

Pastellakleja
 

Scharlakansakleja
 

Aquilegia vulgaris
'William Guinness'

Aklejan är sällsynt ute i naturen och hittas framförallt kring gamla gårdar, kloster och liknande, där den troligen har förvildat sig. Aklejan är nämligen bra på att självså sig. En annan egenhet som aklejan har är att den gärna korsar sig hej vilt. Har man flera olika typer av aklejor i sin trädgård kan man efter några år upptäcka aklejor som är olika dem man planterade från början.

Aklejans förmåga att självså sig vållar sällan några problem. För det mesta smyger de sig in bland annan växtlighet på ett fint sätt. Dessutom brukar aklejan inte vara någon långlivad perenn.

Aklejan har tidigare använts som medicinalväxt mot en rad olika åkommor. Det är dock ingen bra idé att använda den invärtes eftersom den innehåller blåsyra. Det har visst hänt att folk stukit med av en aklejakur.

Förökning och plantering
Akleja är enkelt att föröka med frösådd och det går att så på sensommaren eller våren. Den allra enklaste metoden är att bara sprida ut frön på sensommaren där man vill ha aklejor. Risken med den metoden är att fåglar eller möss äter up fröna. Sår man i krukor är det lättare att skydda sådden från att bli uppäten. Vidd sådd på våren inomhus kan man antingen ställa ut krukan i kylan som den är eller behålla den inne och förodla på vanligt sätt. Om fröna inte vill gro inne i värmen kan de behöva vistas några veckor i kylskåpet.

Det bästa stället att plantera akleja på är väldränerat men fuktighetshållande och halvskuggigt.

Skadedjur
Ett problem som kan drabba aklejor är aklejgallmyggan. Den äter upp knopparna inifrån. Om knopparna börjar se konstiga ut så kan det vara en idé att titta om det finns någon orange larv inuti. För att bekämpa aklejgallmyggan plockar man bort alla knopparna och kastar dem i soporna eller bränner upp dem. Aklejan kommer sannolikt att sätta nya knoppar som blommar senare på säsongen när aklejgallmyggan inte är i farten längre.

Ett annat problem som kan drabba aklejor är aklejbladstekeln. Dess gröna larver kan snabbt kaläta en planta. Bekämpning görs bäst genom att för hand plocka bort alla larver man kan hitta och döda dem.

Rådjur, harar och kaniner brukar inte vara något problem. De tycks inte gilla aklejan.

Mer läsning:

Här kan du läsa om gammeldags perenner
Här kan du läsa om hur man anlägger en perennrabatt